Mrs Bernhardsson speaking

21/12 kl.21.56 kom alltså vår underbara Tage till världen. Det var inte redigt så jag hade planerat måndagen... Men jag tänkte berätta lite kort hur allt gick till.

Straxt efter kl.9 på morgonen går mitt vatten så istället för att åka å slänga skräp som var planen så blev det en tur till förlossningen. Både Stefan och jag var säkra på att vi skulle få åka hem igen och att de skulle stanna upp en ev. förlossning men beskedet var att de inte gjorde det efter som jag hade gått så långt i graviditeten. Jag var i v.34+4. Så läkaren beordade sängläge, fick inte ens gå upp å kissa utan det skulle jag göra i ett bäcken... Jag drack inte en droppe för jag vägrade kissa i ett sådant, särskilt när man delar rum med en annan. Men sen kom räddaren i nöden, Magnus mamma Lena och fixade så jag både fick kissa på toa och att vi fick ett singelrum. Heja Lena! När klockan börjar närmar sig fyra börjar jag känna att värkar är på G, Stefan var hemma och hämtade lite grejer så jag ringde och undrade var han var och sa att det blir nog en bebis i natt. Maria kom och hälsade på och då hade mina värkar börjat göra ganska ont. CTGn visar att jag har fyra sammandragningar per 10:e minut men jag känner bara två. Jag andas mig igenom alla värkar med Stefan som stöd, han var en klippa. Sen vid 20.00 hoppar jag i badet som är skållhett! Det var skönt i början men inte efter ett tag, det blev så svårt att andas, kändes som om jag satt i en bastu. Men det var supermysigt som Lena hade fixat det, mörkt med tända ljus och "skumpa" i champagneglas. Runt halv nio står jag inte ut längre utan vi vandrar in i en förlossningssal och jag andas med lustgas. Jag gjorde lite fel i början och blev helt groggy vilket resulterade i att Stefan tyckte att jag skulle ta en värk utan lustgas, fine tänkte jag, det kan jag väl men när han sen ville att jag skulle ta en till utan lustgasen så sa jag GLÖM DET! Hit med lustgasen! Jag ville ha mer bedövning men barnmorskan trodde att det skulle bli en snabb förlossning och den tiden vi skulle få vänta på en narkosläkare och att det skulle börja värka så hade nog förlossningen redan börjat och så rätt hon fick... Sen kom krystvärkarna och till slut kunde jag inte hålla emot dem så förlossningen var på G och 21.56 så pluppade han ut till slut efter vad som kändes som evigheter innan sista värken kom. Ut kom han skrikandes och med navelsträngen ett varv runt halsen. Han var ju självklart helt underbar och såg ut som en Tage så Stefan gav med sig.

Stefan var för övrigt en klippa under hela förlossningen. Han servade mig med kall cola och kallt vatten, masserade mina fötter och coachade mig igenom alla värkar utan honom hade jag inte klarat det! Min älskade darling! I LOVE YOU!!! Stefan har ju slutat snusa och tyckte att det var ett illa tillfälle att sluta just då... så han tryckte i sig läkerol som en galning, Lena hade aldrig sett någon trycka i sig Läkerol så fort som han...

Nu ligger vår son uppe som toksover i sängen! Efter 10 dagar på NEO-avdelningen så är det så underbart skönt att vara hemma igen och få skapa sin egna vardag.