Mrs Bernhardsson speaking

Igår gick min farfar bort, det är en hörnbit i vårt familjepussel som saknas. Jag var verkligen inte beredd på att han skulle försvinna, han skulle ju få komma hem efter sin operation igår men så ringer pappa 06.38 och säger att han har kommit till sitt andra hem, ett hem som är mycket längre bort än de 4 mil som annars brukar skilja oss. Min farfar var så klart som alla andra "farfor" den bästa som fanns. Man var alltid välkommen hem dit och han tyckte det var så roligt att man kom och hälsade på "de gamla". Han satt i sin stol och sa till farmor att ta fram fikat, "så klart ni ska fika". När man kom så fick man alltid en sån bamsekram så man trodde varenda ben i hela kroppen skulle gå av, men det var en redig "farfarkram" och det är dom jag kommer sakna helt otroligt mycket. I somras så ringde farfar hit, han var lite upprörd för de hade ingen ström och det var ju faktiskt fotboll på tvn så han undrade om Stefan inte kunde fixa till det. Haha, min älskade "soffcoach-farfar" :)

Min farfar byggde det huset som han och farmor har bott i hela deras liv. Han älskade att vara i trädgården och vartannat år var det bönår och vartannat rödbetsår. På våren hittade man honom jämt påtandes i sina land. Han fyllde år lagom till midsommar och då var det hans egenodlade nypotatis som var ett måste att bjuda på och hade man tur så hade även jordgubbarna blivit klara.

Igår så var jag och tittade på honom på bårhuset och det är inget jag ångrar för även om det inte var farfar som låg där så var det ändå farfar. Han krokiga fingrar, hans krokiga näsa, hans bakåtkammade hår det ända som inte stämde in var att han var orakad. Jag har aldrig sett farfar så orakad, jag har aldrig ens sett ett skäggstrå på hans kinder.

Jag skulle verkligen kunna skriva i evigheter om farfar, om allt han har varit med och startat och varit aktiv i. Det är verkligen en hörnbit som har försvunnit och jag önskar att han hade fått vara med ett litet tag till. Fyra barn, tretton barnbarn och fem barnbarnsbarn, det är ändå inte fy skam att få ha en sån stor familj omkring sig.

Vi ses sen farfar och då vill jag ha en sån hård farfarkram som bara du kan ge!