Mrs Bernhardsson speaking

Ja, så var en slutrad på en utav psalmerna som vi sjöng idag på begravningen och nu ser jag verkligen fram emot det. Den jobbiga dagen är över och det är dags att gå tillbaka till vardagen men det är ju så klart en annan vardag. När min syster och jag klev ur bilen i förmiddags utanför farmor så kom tårarna med en gång. Första gången hemma hos farmor utan att farfar var där, ingen farfar som satt i sin stol, det kändes tomt på något sätt man liksom väntade på att han skulle komma... I stället satt pappa i hans stol och när vi kom så fick jag en kram, en snudd på farfar-kram men ändå inte.

Hur som helst så var begravningen så fin. 70 pers hade kommit för att säga hej då till farfar å hade det funnits "glo-begravningar" så hade det lätt kommit 70 pers till. Prästen höll ett så klockrent griftetal så man både satt och log och grät. Han pratade om farfars egenskaper som han hade märkt och det var att han var kraftfull, plikttrogen sen var det en tredje men det kommer jag inte ihåg men det stämde in så bra. Skönt å ha en präst som kände farfar och visste vem människan var som han pratade om. Min kusin spelade saxofon och han var så duktig, när han spelade introt till Amazing Grace så var det inte många som kunde hålla tårarna tillbaka. Starkt gjort utav honom! Redan under första psalmer så var det något som saknades och det var just farfar och hans starka röst. Min farfar var den som sjöng starkast i kyrkan till alla psalmer och idag var det ju någon som saknades på den nionde bänkraden med sin starka stämma.

Jag har fortfarande så svårt att förstå att han är borta, även fast jag vet det och har sett det så vill det liksom inte gå in i huvudet. Det var så tomt på farmors sida idag när vi var och fikade. Det var ingen som sa "Nehedu mor, ska vi ta och åka hemåt." som han alltid gjorde när kaffet var urdrucket. I år var de inne på sitt 59:de år som gifta (om jag nu inte minns allt för fel) helt otroligt, hoppas jag också får uppleva den dagen i vårt äktenskap! Ne nu ska jag inte bli mer sentimental, jag säger som innan, jag skulle kunna skriva om farfar i evigheter. Det är skönt att dagen är över och nu ser vi fram emot en framtid full av sånger!